Sök
  • Sofie Axelzon

Att skapa sin fiktiva miljö

Det är vanligt att författare mutar in sig i en verklig stad eller plats där sedan en serie böcker utspelar sig i en given miljö, där många också känner igen sig. Det finns otaliga exempel på det. Jag har möjligen gjort det svårare för mig genom att göra tvärtom.

Efter all planering (se tidigare inlägg) är jag äntligen igång och skriver. Första kapitlet var givet, det utspelade sig i ett fikarum där de tre kollegorna hade krismöte. Men när jag började på kapitel två, där läsaren ska få bekanta sig lite mer med Lisas familj och hemmiljö blev det svårare. Jag hade bara en diffus bild av hur de bodde och när Lisa skulle gå ut på en rensa-skallen-promenad i sina omgivningar insåg jag att jag inte hade en aning om hur de såg ut. Omgivningarna.

Om läsaren ska ha en chans att bygga upp inre bilder av hur de här människorna lever och bor i sitt lilla samhälle så måste jag ge dem detaljer. Rätt detaljer. Och ha koll på geografin. Nu hade jag bara enstaka lösa bildfragment och det räckte inte alls, upptäckte jag.

Sagt och gjort, jag letade fram ett tomt A3-papper och en blyertspenna. Det är väldigt analogt det här projektet så här långt. Såväl synopsis som kapitelplanering (se kommande inlägg) är nedklottrat på varsitt annat A3-papper, och nu var det alltså dags för stadsplanering. En detaljplan över ett utdöende (eller?) samhälle någonstans i Sverige skulle skapas.

Jag började med det nedlagda bruket som kommer att ha en central roll senare i historien. Runt ett sådant finns givetvis arbetarbostäder, numera ombyggda till bostadsrätter. En kanal går också förbi, i tidernas begynnelse drevs bruket med vattenkraft. Nu ligger ett hemtrevligt café intill kanalen i de natursköna omgivningarna kring bruket.

Sen då? Jag ritade helt sonika upp den obligatoriska vägen som går centralt genom alla mindre samhällen. Och runt den finns ju allt – ICA, pizzeria, skola, förskola, äldreboende, en gammal idrottsplats, och självklart centralt placerat – ett bibliotek. Den naturliga samlingsplatsen i ett samhälle. Eller? Det ligger i alla fall i den gamla prästgården, och är alltså placerat mitt emot kyrkan mitt i byn.

Där satt den. Min by har en karta, alltså existerar den.

Runt allt detta måste det finnas bostäder i olika varianter, och efter lite funderande och klottrande har nu alla mina karaktärer fått en adress och en plats att kalla hemma. Och jag har koll på var allt ligger i förhållande till varandra, tack vare kartan. Nu blir det så mycket enklare!

Kanalen visade sig även rinna förbi den gamla ärvda gästgivargården där Lisa bor med mannen Olle och deras två tonåringar. Lisa har en tänkarstig i skogen i närheten där hon ofta går och samtidigt löser sina problem. Dit flydde hon så snart hon kunde efter middagsstöket i det här första kapitlet om henne. Hela hennes värld har precis vänts upp och ner. Och hon har ingen aning om hur hon ska få ordning på sitt liv.

Men nu vet jag hur jag ska få ordning på miljöerna i mitt manus! Så att jag lättare kan guida Lisa och hennes kollegor genom det kaos som tornar upp sig framför dem.

Kapitel två, here I come! Nu kör vi.

©2019 by SAX ord & bild. Proudly created with Wix.com