Sök
  • Sofie Axelzon

Hur börjar man?


En roman kan ta form på så många olika sätt. Kanske är det en plats man besöker som känns helt rätt, en karaktär som vill berätta något, ett scenario som behöver undersökas eller något i ens liv som man vill utveckla till en fiktiv roman.

Eller så är det som i mitt fall med det här projektet, en förläggare kommer med grundidén och släpper den sen lös för att utvecklas av mig som författare.

Oavsett hur idén kommer till en behöver den utvecklas till en hållbar story. Jag är en person som gärna har en tydlig plan innan jag sätter igång att skriva, men oavsett om man vill ha en synopsis eller inte så är det några saker en författare bör ha klart för sig innan det är dags att sätta igång, och det tänkte jag gå igenom här nedan.

Så här har jag gått till väga i min uppstart:

1. Grundidén, konflikten behöver definieras helt kort.

2. Vilken miljö passar bäst för att skildra just den här konflikten? I mitt fall är ett mindre samhälle på den svenska landsbygden den perfekta miljön. Eftersom jag inte har något givet verkligt sådant ställe i rockärmen har jag bestämt mig för att använda mig av en fiktiv by, som jag skapar av flera olika platser som jag känner till, i min närhet.

3. Vilket perspektiv passar bäst för just den här storyn? Jag kände direkt att det här behöver skildras ur flera perspektiv för att bäst driva handlingen framåt. Därför har jag valt tredje-persons-perspektivet, där mina huvudkaraktärer får olika kapitel utifrån vem som bäst kan driva handlingen framåt just då. En av karaktärerna får vara den mest drivande, och får därför flest kapitel – och blir därmed huvudpersonen.

4. Vilka karaktärer behöver jag då? Jag har funderat mycket över vilken sammansättning av personligheter jag behöver för att förmedla det jag vill. I det här fallet är yrkesgruppen given. Det här handlar om några kollegor som har ett gemensamt problem att ta tag i, något som påverkar deras framtid såväl arbetsmässigt som privat. De behöver ta nya grepp och samarbeta på ett helt annat sätt än tidigare. Allt sätts på spel. Allt vänds upp och ner. Jag använder programmet Scrivener, och där finns fiffiga mallar som hjälp för att skapa sina karaktärer. Där fyller man i sådant som karaktärens grunduppgifter (namn, ålder och yrke) men främst personlighet, yttre attribut, ovanor, mål och yttre och inre konflikt. Jag har haft stor hjälp av att tvingas fundera över karaktärens inre resa som hen ska få göra under tiden som den yttre konflikten i storyn tas om hand. En karaktär behöver ha flera dimensioner i sin personlighet för att bli intressant, men samtidigt ha plats för läsaren att tolka in delar av sin egen personlighet. Det är viktigt för att läsaren ska kunna identifiera sig med karaktären och därmed bli indragen i dramat och vilja veta hur det slutar. En viktig aspekt är att läsaren behöver känna det karaktären känner. Vara med på dess resa på riktigt, inte bara få den berättad för sig. Den behöver nå in. Och det gör den via levande, mångfacetterade karaktärer. Medan jag jobbar med karaktärernas personligheter märker jag hur jag får nya idéer till storyn, eftersom jag tvingas tänka på hur de olika karaktärerna ska komplettera varandra, vem som ska vara den drivande, vem som ska agera bromskloss och så vidare. Bihistorier som kan löpa parallellt med huvudkonflikten pockar också på och vill vara med. Min huvudkaraktär heter nu Lisa, är 48 år och gift med Olle. De har två barn i tonåren. Lisas yttre utmaning och inre resa kommer att hänga ihop på det viset att medan hon tvingas kämpa för sin existens på arbetet och därmed utvecklar en annan roll där, inser hon hur länge hon faktiskt har blivit överkörd av sin dominante man på hemmaplan. Kommer hon att kunna förändra sitt äktenskap eller annars bli stärkt i att kunna gå vidare utan sin man? I första tankevarvet var hon redan skild från Olle när manuset startar, men jag insåg när jag arbetade med karaktärernas inre resor att det blir mycket mer intressant för läsaren att följa den processen. Det som händer på jobbet tvingar fram en personlighetsutveckling hos Lisa som för med sig att hon även ifrågasätter andra delar av livet. Lisa kommer att växa enormt som person i detta manus. Den resan kommer att fortsätta i del två, och utvecklas på ett för Lisa mycket oväntat sätt (om hon inte har något emot det, men jag tror inte det). En del av det som från början var tänkt att hända i manus ett har jag nu flyttat till manus två (det är ju tänkt att bli en serie) på grund av att Lisa först måste jobba med sitt äktenskap och bli färdig med det, hur det än slutar. Det är så roligt att börja lära känna karaktärerna att jag vill börja skriva direkt! Men först behöver även kollegorna Eva, 53 och Kåge (som jag inte riktigt har bestämt åldern på än) få sina inre resor och personligheter utmejslade. Eva har aldrig varit gift, har nyligen kommit tillbaka från en utbrändhet och älskar att läsa nobelpristagare (men läser även ofta och gärna romance, men det skulle hon av någon anledning aldrig våga berätta för någon). Hon anser också att man är korrekt och håller lite distans på jobbet. Och då kan man nästan gissa att hennes inre konflikt kommer att handla om att lära sig att öppna upp och släppa in människor i sitt liv, ta hjälp och dela med sig av sig själv. Inte hålla alla på en armlängds avstånd. Något ditåt. Och Kåge ska på något vis komplettera dessa två kvinnor. De tre ska bilda mitt dreamteam som ska hjälpa mig igenom det här dramat som i slutänden ska bli feelgood med mycket jäklar-anamma i sig. Och en del svärta. Och smärta. Och hjärta.

Nästa steg blir att göra en tidslinje och en grovmejslad synopsis, med de viktiga nyckelscenerna och vändpunkterna. Håll utkik efter nästa blogginlägg!

©2019 by SAX ord & bild. Proudly created with Wix.com