I det tidigare inlägget ”Varför behövs en tidslinje”, gick jag igenom hur man kan tänka när man gör sin grovplanering. En synopsis med de viktiga vändpunkterna markerade i en tidslinje är en bra start, och hur man kan göra det beskriver jag också i det tidigare inlägget. Men sen då?
För att ha en tydlig plan har jag nu gjort en kapitelplanering för de första 15 kapitlen, det vill säga första fjärdedelen av manuset – som också kallas ”The setup” (förklaras tydligare i det tidigare inlägget).
Och varför är det just 15 kapitel här? Av den enkla anledningen att jag tror att det är lagom med totalt 60 kapitel. Totalt ska mitt manus bli ungefär 500 000 tecken inklusive mellanslag. Det blir då en medellång roman som motsvarar cirka 10 timmars ljudbok.
Jag älskar inte bara bokstäver utan även siffror, så jag började bryta ner de 500 000 tecknen till något som kändes mer överkomligt. Det vill säga kapitel. Om man då delar de 500 000 tecknen i 60 kapitel ger det 8 333 tecken/kapitel ganska exakt. Där har jag ett hum om hur långa mina kapitel bör vara för att följa planen. Än en gång vill jag påpeka att jag naturligtvis inte kommer att kräva av mig själv att producera kapitel som är exakt 8 333 tecken, men jag har det som en guide och vet att om jag håller mig däromkring blir det en lagom längd på mitt manus när jag är färdig.
Som jag tidigare har skrivit så är jag en person som vill kunna bryta ner stora projekt i en konkret handlingsplan. Jag känner mig inte begränsad av det utan tvärtom – när jag har koll på helheten kan jag fokusera på att få till delarna så bra det bara går och släppa loss kreativiteten och skaparlusten. Ett kapitel i taget. Steg för steg.
De som har läst tidigare inlägg blir inte förvånade när jag säger att jag tog fram ett A3-papper och en blyertspenna för att göra min kapitelplanering. På detta ritade jag upp kolumner för det som är viktigt att veta för varje kapitel, dvs detta:
Datum: Väder: Plats: LISA EVA KÅGE SAGA/LELLE Antal tecken:
Datum: För att hålla koll på tidslinjen och hur tiden förflyter. För att hjälpa läsaren att orientera sig i tid anger jag datumet vid kapitelstart.
Väder: För att hålla ordning för mig själv vilket väder det är i de olika scenerna.
Plats: Samma här, för att jag själv ska ha koll på var de olika scenerna ska utspela sig.
LISA mfl: Om det är Lisa som ska ha perspektivet i detta kapitel är det i rutan under hennes namn som jag fyller i några korta rader om vad kapitlet ska innehålla. Jag skriver en mening om vilken konflikten är i kapitlet, och en mening om vad som står på spel, eller ungefär vad som ska hända. Det är mina utgångspunkter när jag sätter igång med kapitlet.
Antal tecken: Här fyller jag in hur många tecken kapitlet fick till slut, så vet jag om jag ligger plus eller minus mot planeringen. Vissa kapitel är längre, andra kortare, men till sist kommer det att jämna ut sig eftersom jag har full koll.
Den här kapitelplaneringen går ju naturligtvis utmärkt att göra i Word eller Excel också, men jag tyckte att det var behändigt med mitt A3 i det här läget – det ligger alltid uppslaget intill datorn när jag skriver. Och det var alldeles lagom stort för att få plats med mina första 15 kapitel. Så gör jag en ny för kapitel 16–30 när det är så dags.
Jag har nu hunnit skriva sex kapitel. De två första har Lisa som perspektivperson eftersom jag vill etablera henne som huvudperson, sen kommer ett med Eva, sen Kåge, sen Lisa igen och sen får Lelle ett eget kapitel eftersom han kommer att få en ganska viktig biroll i händelseförloppet. Jag vill därför att läsaren ska få veta vad som driver honom och vem han är. I hans första kapitel möter han sin kusin Saga i en väldigt tydlig fysisk konflikt, med en tydlig cliffhanger på slutet. Hon kommer också att få en betydande roll längre fram, och därför var det lämpligt att Lelle och hon fick mötas här.
Där befinner jag mig nu. De första sex kapitlen är på drygt 52 000 tecken, vilket blir ungefär 8670 tecken per kapitel. Lite plus alltså! Det är alltid bra att ligga lite plus i råmanuset, mycket kan hända under kommande redigeringsrundor. Men det är ett senare bekymmer. Nu är det bara skriva, skriva, skriva som gäller!
I kapitel sju möter vi Eva igen och där vet jag ungefär vad som ska hända. Däremot är kapitel 8–11 helt tomma i planeringen än så länge, så där är det öppet för idéer som dyker upp under tiden. I kapitel 12–15 radar konflikterna upp sig för de tre kollegorna, och situationen blir än mer ohållbar, fram tills första vändpunkten i kapitel 15 som har Kåges perspektiv och ger ytterligare bränsle till konflikten. Nu blir det riktigt hopplöst.
Comentarios